Nu har tredje året på Föremålsantikvariska programmet sparkat igång. Hösten är kommen, så även hemuppgifter, diverse andra inlämningsuppgifter - samt funderande på C-uppsatsämne. Fyndandet på loppisar har varit lite vilande nu, men även de små fynden är fynd!

Skrivmaskin: Bärbar

Influenser: Pop-konst

Modell: Valentine

Tillverkare: Olivetti

Tillverkningsår: 1969

Fomgivare: Ettoro Sottsass, Perry King

En bärbar skrivmaskin från Olivetti, modellen heter Valentine. Den började tillverkas år 1969. Den är designad av Perry King och Ettore Sottsass, den sistnämde lade upp riktlinjerna för hur maskinen skulle se ut. Ettore ville bryta med de gamla idealen kring hur ett kontorsarbete skulle utföras. Skrivmaskinen skulle skapa ett flexibelt sätt att jobba, den var både lätt och bärbar. Ettore Sottsass har i uttalande sagt att ”Valentine är gjord för alla miljöer utom kontorsmiljö.” Nytt med Olivetti Valentine var också att den till utförandet fick en personlig prägel, den första modellen tillverkades endast i klarrött. Tidigare hade skrivmaskinerna haft mer diskreta färger, man kan ana att den tillverkades i rött just därför att Ettore Sottsass var förtjust i den då rådande pop-kulturen.

Det var inget nytänkande när det gäller tekniken i Valentine, den var helt baserad på den tidigare modellen Lettera 32.  Nytänkande var på ett annat plan, den bröt ett mönster, den var personlig och blev lika mycket en modeassecoar som en skrivmaskin. Den fick ett personligt namn Valentine. Skrivmaskinen marknadsfördes genom plancher ritade av den grafiska designern Milton Glaser främst känd för sin I love New-york logga. Trots dessa genomtänkta och konsekventa metoder i marknadsföringen gick inte försäljningen av Valentine särskilt bra, vissa hävdar att dess pris var för högt medans andra menar att dess teknik inte höll måttet. Numera är Olivetti Valentine att betrakta som en designklassiker och den är representerade på de flesta designmuseer runt om i världen bla. på MOMA i New york. Trots trytande försäljning lades produktionen ned först år 2001.

Reklamaffisch, Milton Glaser

Material och Framställning

Skrivmaskinens kåpa och dess förvaringsetui är tillverkade i ABS plast. Den populära styrenplasten var grunden till den ABS plast som än i dag används i flera olika sammanhang. Efter andra världskriget blev styrenplast mycket poulär, den var lätt att både producera och forma. Dock fanns det vissa brister; den var spröd, och blev lätt skadad. Detta medförde att plasttillverkarna började jobba med att ta fram nya varianter på styrenplast. High-impact polystrene (HIPS) togs fram under andra världskriget och visade på bättre hållbarhet. Sedan kom ABS plasten som var ännu mera tålig än de tidigare. ABS plasten är lätt att forma och kan få flera olika kulörer, detta medförde att ABS plasten blev mycket omtyckt och den började användas inom flera områden bla. höljen till elektronikföremål, förvarings boxar mm.

ABS (Akrylnitril Butadien Styren) Butadien används för att tillverka syntetgummi, det är ett mjukt material som stabiliseras när akrylnitril och styren tillförs. Antingen blandade man gummi med basmaterialet alternativt att styren polimiserades med andra monomerer. Den kemiska fomeln för ABS plast är (C₈H₈ · C₄H₆ · C₃H₃N)_x. Jämnfört med styrenplasten blir ABS plasten mer töjbar och på så vis mer slitstark. Vill man identifiera ABS plast är ett bra sätt att göra ett eldprov, det brinner med en sotande, orangegul låga och luktar gummi.

Lådan och skrivmaskinens hölje är troligtvis tillverkade med formsprutning, då det var en vanligt förekommande metod under 1960- talet. Plastmassan värms upp och eftersom ABS är en thermoplast stelnar den när den kyls ned, proscessen går ut på att värma upp plastmassan tills den blir flytande, sedan sprutas den varma massan in i den kalla formen, där stelnar plasmassan och produkten är klar.

ABS plast

Känslig för:

Ljus, då främst solljus, missfärgar plasten.

Klarar:

Resistent mot syror, alkaliska lösningar, saltlösningar, fett, alkohol.

Nedrysning för att förlänga plastens livslängd.

Vid rengöring rekommenderas att föremålet torkas av med en linsduk som avger minst slitage på ytan. Vid polering bör man tänka på att plasten kan bli mycket varm, därför är det nödvändigt att vara varsam om föremålet skall poleras. För att förlänga föremålets livslängd kan man frysa ned plastdetaljerna. ABS plasten tar ingen skada av detta. Eftersom den är ljuskänslig är det lämpligt att tänka kring belysning i den miljö föremålet skall ställas ut.

När man läser kring bevarande av plastföremål är det främst plastsorter från omkring 1930-talet som berörs, så som cellulosanitrat och cellulosaacetate. Framöver kommer säkerligen ytterligare information komma gällande de något nyare plastsorterna, såsom ABS plast.

Kolla varifrån!

snyggt

Hej på er där ute!

Ville bara visa upp den senaste tallriken jag köpt. Den är av mönstret "Ägir" som tillverkades under åren 1905-1913. Den är i flintporslin med tryckt mönster och fanns i färgerna blå, lila eller grön. Som ni ser så är min i gredelin och passar mycket bra in i min växande servis av svarta och lila tallrikar :-)

Hej på er där ute!
Äntligen är sommaren här med värmen. Jag ser att vi inte skrivit något på länge och ber om ursäkt för denna försening. Det har hänt en del sen vi uppdaterade senast. Vi har haft den slutliga hemtentan för utbildningens första år och så har sommarlovet kommit.  Detta innebär för oss som studerar på gotland att vi flyttar ut från studentlyan för att tillfälligt bo hemma igen. Jag kan lova att det blev en del städning vid utflyttandet. För mig tog det ca 2 dagar att städa "gräddhyllan" och slutade inte förän halv fem på morgonen! Men så var jag ju lite envis också...

Så vad gör man på sommaren då? Ja inte låter man antikintresset vila. Jag har ju som jag kanske nämnt innan ett intresse för äldre porslin. Jag vill passa på att ge er ett boktips om detta ämne:
"Gammalt porslin, svenska serviser 1790-1990" av Jane Fredlund.
Denna bok hittade jag på biblioteket i våras, (vi har faktiskt haft författaren som lärare under en lektion på utbildningen men det är en annan historia). Boken tar upp grundläggande info om vad som skiljer olika leror åt såväl som historik över svenska porslinsfabriker. 

Efter att ha läst i boken fick jag sådan lust att fynda tallrikar att jag direkt gick till en loppis, och visst fyndade jag. Bland tallrikarna jag köpte fanns en "Asiatic Pheasans". Dumt nog tog jag aldrig någon bild på denna tallrik innan den försvann ner i källaren för sommarförvaring. Men istället visar jag en internetbild här nedan på samma mönster.

                                      

"Asiatic Pheasans" var ett populärt mönster under en lång tid. Det tillverkades 1880-1925 i flintgods men återupptogs i produktion igen 1941-60 under namnet "Fasan, Old Gustavsberg" och det är ju med det namnet de flesta känner den under. 1971-84 tog man återigen upp produktionen men denna gång i benporslin och med färgerna grönt eller brunt, istället för de gamla färgerna lila, röd eller blå. Jag är en av många som tycker om "Fasan" och har beslutat mig för att samla vidare på det.

Nu är det dock så att jag tycker om ganska många olika porslinsmönster och tänker därför inte nöja mig med detta utan samla även på liknande mönster i svart och lila. Jag ser inget fel i att kombinera mönster och färger utan tycker detta kan vara en kul ide vid framdukningen. I framtiden har jag planerat att köpa in olika kaffeserviser med fat och göra just en sådan kombination. Kan verkligen bli en färgklick.
Eller varför inte köpa diverse tekoppar i liknande rosenmönster som finns att fynda på loppisar? Men för tillfället nöjer jag mig med att samla mina svarta och lila tallrikar. För visst kan det bli snyggt med varannan tallrik lila och varannan tallrik svart på bordet.

Mvh Martina

Igår kväll när jag satt och skrev på mitt hemarbete läste jag ett stycke om världsutställningarna som hölls för hundra år sen. Det var då jag kom att tänka på min "3D"- kikare som jag köpte på mässan och att denna hade en stämpel från en av dessa världsutställningar. Jag satte mig genast att slå upp vad jag kunde hitta på goggle efter de inskriptioner som står på kikaren och jag hittade mer information än jag väntat mig :-D

 

Stämpeln på min kikare är mycket riktigt från världsutställningen i Paris 1900. Den tilldelades tillverkaren H. C. White och Company som därefter hade den väll synlig på sina produkter. En annan känd pristagare för detta märke är Campbells soup som än idag använder märket på sina burkar.

 

På engelska heter den här typen av kikare stereoscopes men har även ändra namn. H.C. Whites företag var den största tillverkare av stereoscopes i hela världen. På min står det att de har patent i USA, Canada, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Belgien. Det fanns flera mindre företag som gjorde kopior men Whites företag hade totalt 16 olika patent. 11 av dessa tillhörde Hawley C. White själv, två tillhörde sonen Harrie White medan två var gemensamma och ytterligare ett var tillsammans med C. S. Beach.

Att White var företagssam förstår man. 1868 startade han företaget Surdam & White tillsammans med Bernard G. Surdam i New York. Där sålde de förutom stereoscopes, fotografier och objektiv. 1874 flyttades verksamheten hem till Vermont där en stereoscopfabrik startades. Vid två tillfällen byggdes den ut och inriktades än mer till stereoskåptillverkningen. 1886 marknadsfördes varan som det perfekta stereoscopet och 1907 hade man en tillverkning på 13000 olika fotografier till dessa. Kring denna tid var det ett familjeföretag med yngsta sonen som fotograf. Men ca 1915 köptes företaget upp av Keystone View Company.

Idag kan stereoscopes ses som en udda men kul grej. Men går man hundra år tillbaka i tiden kunde man finna dem i vart och vartannat välbärgat hem i USA. De tillverkades ända in på 1930-talet då jag kan tänka mig att andra sevärdheter som biografer kom att ersätta den funktion som de fyllde i vardagen.  Till steroescopen köpte man fotografier som genom kikaren fick en rolig 3D-effekt. När jag letade på internet dök det upp en mängd av dessa kort. Inte så konstigt nog på amerikanska sidor. Fotografierna kunde vara på landskap, arkitektur (finns på världsutställningarna vilket jag kan tänka mig var en bra souvenir att ta med sig hem därifrån), motiv från andra länder men även på vardagsscener såväl som på iscensatta scenerier och "sketcher".

 

På min stereoscope står James M. Davis angiven som försäljningsagent. Hans namn finns även på de fotografier som jag fått med. När jag slog upp hans namn på google fann jag en intressant hemsida med många stereocards, där han bland andra fanns med. På denna hemsida kan den som är nyfiken gå in och se vad som intresserade dåtidens folk.  http://stereo-view.com/

Tyvärr hade folks humor på denna tid rasistiska inslag och James M. Davis verkar vara en av de fotografer som bl.a. sysselsatte sig med att ta fotografier på afroamerikaner och sätta en "humoristisk" text till dessa...

                

När det gäller min stereoscope viste jag att det fattades vissa detaljer. Genom min lilla efterforskning har jag fått reda på exakt vad detta gällde. Den ska ha ett handtag troligtvis ett böjbart sådant på undersidan. Det sitter några söndriga metallbeslag som jag tyvärr inte vet hur de egentligen ska se ut eller vad de är till för. Men troligtvis är de för just handtaget.

På metallen ska det finnas ett mjuktband mot ansiktet som är borttaget men gjort väll synliga spår efter sig. Men den mest iögonfallande sak som fattas är den ställning där man sätter fast fotografierna. Det enda som är kvar av den är de dragspår som visas på undersidan på träet. En rolig detalj på min är ändå den lilla ruta med vad som verkar vara initialerna från den som dekorerat metallen med hackspår. Kanske ett litet test för att se vad man kan göra...

   

Nåväl, detta är vad jag kunde hitta om kikaren igår kväll. Jag ser att det blev en ganska så lång text trotts allt, så Andreas blir kanske inte så glad på mig ;-) hihi, men jag hoppas jag gjorde texten lite mer intressant med alla de foton som jag lagt till och vem vet. Kanske nån av er där ute har ett intresse för just den här typen av föremål...

Bon Vouyage för den här gången!!

//Martina

Källor: http://stereo-view.com/ och http://home.centurytel.net/s3dcor/Hwhite/White.htm

I dag är dagen före en av våra berömda helgtentor. Den här svider lite extra eftersom det ska vara en rolig fest i helgen men vad gör man inte för att nå sina mål. Min dag har gått precis som planerat. Spenderade nära två timmar nere på skolan med att lyssna på FMA3:s C-uppsatser. Det var mycket lärorikt och mycket akademiskt. Så nu är jag en anning mer nervös över min egen C-uppsats... but no panic! Först ska vi göra B-uppsats. Hehe.

Jag har sett till att bunkra upp ordentligt med mat över helgen. Inte en tå ska behöva sättas utanför dörren på hela tiden. Förutom till biblioteket då. Det brukar bli en sväng dit. Bibliotekarierna är nog ganska vana med oss studenter. De har ju en godiskiosk och under tentor är det nog inte bara från barnavdelningen som man kan höra ramaskrik! Men men..
Jag har verkligen hunnit med allt jag skulle idag, har till och med fått tid över. Har faktiskt ingenting att göra, speciellt som jag redan är klar med min hemuppgift.  Önskar nästan att jag kunnde tjuvstarta på tentan!

Hoppas bara att jag orkar upp imorgon. Som alla studenter så har jag lyckats vända på dygnet. Detta trots att jag förut hade ett tidigt arbete och gick upp redan kl. 5.00 på morgonen. Imorgon kommer jag absolut att hinna upp i tid och nej jag har inte ringt och beställt nån väckning... eller jo det har jag. Jag räknar kallt med att min syster kommer ringa mig kl 7.00 imorgon. Det är faktiskt tack vare henne som jag har kommit upp rätt hyffsat tidigt hela veckan. Så snälla ring mig imorgon med!! 

Skymning i Visby

Jag misstänker starkt att ingen av oss på antikstart kommer att ha någon tid över till att skriva blogg denna helg. Men det är ju ganska förståligt. Och om vi överlever denna helg (peppar peppar), så har vi faktiskt tänkt åka till antikmässan i Älvsjö. Då kommer vi ha massa roliga saker att skriva om framöver :-) Det ser jag fram emot.
Vi hörs!!

//Martina

P.S. Hanna hälsar!

Äntligen tittar solen fram. Utanför kan jag följa hur färjorna går in och ut ur Visby hamn och jag måste säga att det är härligt att vara på den här ön! specielt nu när våren kommer. 



Mitt namn är Martina, jag är en av de tre som bloggar här och vi läser alla tre på Högskolan. Det är mitt första år som ny gotlänning och som ni säkert förstår så stormtrivs jag. I veckorna så har vi lektioner på skolan med info från förr. Hur många utbildningar är det som man får lära sig gamla nyheter i egentligen?
Några stycken faktiskt om du ser på vår högskola. Vi har även arkeologiutbildning. Men det är på Föremålska som du lär dig om möbler och prylar, och det är precis vad jag gillar. Jag har alltid haft ett intresse för det.

Mina specialintressen är smycken, konst och art nouveau men jag gillar i stort sett allt som är gammalt, nött, slitet eller rostigt och på väg att slängas. 
Ibland åker vi på bloggen runt och kollar på auktioner eller loppisar. Ni som har det intresset och gör detsamma känner säkert till den där spänningen som kommer av att titta på sakerna. Det är väldigt lärorikt också. Genom att gå på auktionshus får man se och känna på matrialet på de möbler som man annars bara läser om. Gammalt porslin från Kina kan tillexempel ibland bara kännas igen genom kännedom om matrialets lätthet eller ljud. det är en lärdom som man bara kan få genom erfarenhet av att möta föremålen.
En del auktioner har det blivit sen vi kom till gotland och fler ska det bli. Jag antar att ni som läser detta också är sakletare, som söker efter de där föremålen som förgyller vardagen och som man inte kan få tag på någon annanstans. För visst är det kul att hitta något eget.

Solen lyser in i ansiktet på mig nu så jag kan inte fortsätta skriva. Jag måste ut! Ut ur huset. Det är även min uppmaning till er som läser detta. Stäng av datorn och ge er ut och leta antikviteter! Det finns säckert nån auktion eller loppisbod som bara väntar på att man ska komma och göra fynd. Törs vi verkligen låta fyndet vänta?

// Martina

Sitter nu hemma hos Martina och skriver några rader. Jag är helt slut har agerat mänsklig packåsna åt Martina då jag burit en lyktstolpe från en av Visbys små inredningsbutiker ända till gräddhyllan borta på ravinstigen. Vill gärna inte prata om väder men idag är det fantastiskt BRA, länge sedan solen lös på oss en hel dag...

Här har ni en bild på lyktstolpen som inhandlades:


Vad Andreas inte berättar är att vi tog varsin halva av stolpen, och min halva var tyngst!! Jag är riktigt nöjd med mitt inköp och det känns som att det var meningen att jag skulle ha den. Just nu satte Andreas på Bruce Springsteen på min stereo, det är så typiskt honnom :-) Men åter till lycktstolpen, den ska föreställa en gammal 1800-tals gatulyckta med de sirliga detaljer som där hör till. Andreas upptäckte att den har viss guldfärg på sig. Själv hade jag bara sett rostfärgen som dom lagt på för at få till en gammal patina och känsla. Detta är ganska populärt i vissa typer av småaffärer där man kan köpa nya föremål med gammal form.

Under tiden vi kånkade hem golvlyktan diskuterade vi hurvida vi såg ut som korgossar i procession men även hur det kan ta emot en smula att köpa nyproducerade föremål i äldre utförande, det ända vi kom fram till var att det skulle vara oerhört svårt att hitta en sådan här lykta i orgrinalförebild.

/Martina & Andreas (Var e Hanna?)