En liten presentation
Efter en del påtryckningar från de övriga musketörerna i gruppen, tar jag mig nu tillfälle att skriva ett inlägg här.
Jag är den tredje medlemmen av de tre musketörerna i Antikstart.se, och mitt namn är Hanna.
Intresset för historia har jag nog haft hela livet och intresset för föremål har växt fram med tiden, kanske delvis då jag är uppvuxen i ett hem fullt med gamla föremål.
Intressant med detta, är att när jag var hemma på besök senast fann vi flertalet historiska förordningar.
Det var i samband med storstädning av en vind.
Antagligen hade dessa förordningar blivit inropade på auktion någon gång för mellan 15-30 år sedan.
Förordningarna är från 1744-1796, är blandade, och det är ungefär tjugo stycken.
Intressant är en förordning om Utflyttningar till ön S:t Barthelemy, vilket var en av de kolonier Sverige hade.
Med dessa förordningar fås en direkt kontakt med historia, vilket känns riktigt coolt!
Nedan kan ses en bild på en av förordningarna,
Sådär ja, nu var premiär-inlägget i bloggen avklarat för min del, på återseende! :)
/ Hanna
Stereoscope i 3D-tider
Igår kväll när jag satt och skrev på mitt hemarbete läste jag ett stycke om världsutställningarna som hölls för hundra år sen. Det var då jag kom att tänka på min "3D"- kikare som jag köpte på mässan och att denna hade en stämpel från en av dessa världsutställningar. Jag satte mig genast att slå upp vad jag kunde hitta på goggle efter de inskriptioner som står på kikaren och jag hittade mer information än jag väntat mig :-D
Stämpeln på min kikare är mycket riktigt från världsutställningen i Paris 1900. Den tilldelades tillverkaren H. C. White och Company som därefter hade den väll synlig på sina produkter. En annan känd pristagare för detta märke är Campbells soup som än idag använder märket på sina burkar.
På engelska heter den här typen av kikare stereoscopes men har även ändra namn. H.C. Whites företag var den största tillverkare av stereoscopes i hela världen. På min står det att de har patent i USA, Canada, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Belgien. Det fanns flera mindre företag som gjorde kopior men Whites företag hade totalt 16 olika patent. 11 av dessa tillhörde Hawley C. White själv, två tillhörde sonen Harrie White medan två var gemensamma och ytterligare ett var tillsammans med C. S. Beach.
Att White var företagssam förstår man. 1868 startade han företaget Surdam & White tillsammans med Bernard G. Surdam i New York. Där sålde de förutom stereoscopes, fotografier och objektiv. 1874 flyttades verksamheten hem till Vermont där en stereoscopfabrik startades. Vid två tillfällen byggdes den ut och inriktades än mer till stereoskåptillverkningen. 1886 marknadsfördes varan som det perfekta stereoscopet och 1907 hade man en tillverkning på 13000 olika fotografier till dessa. Kring denna tid var det ett familjeföretag med yngsta sonen som fotograf. Men ca 1915 köptes företaget upp av Keystone View Company.
Idag kan stereoscopes ses som en udda men kul grej. Men går man hundra år tillbaka i tiden kunde man finna dem i vart och vartannat välbärgat hem i USA. De tillverkades ända in på 1930-talet då jag kan tänka mig att andra sevärdheter som biografer kom att ersätta den funktion som de fyllde i vardagen. Till steroescopen köpte man fotografier som genom kikaren fick en rolig 3D-effekt. När jag letade på internet dök det upp en mängd av dessa kort. Inte så konstigt nog på amerikanska sidor. Fotografierna kunde vara på landskap, arkitektur (finns på världsutställningarna vilket jag kan tänka mig var en bra souvenir att ta med sig hem därifrån), motiv från andra länder men även på vardagsscener såväl som på iscensatta scenerier och "sketcher".
På min stereoscope står James M. Davis angiven som försäljningsagent. Hans namn finns även på de fotografier som jag fått med. När jag slog upp hans namn på google fann jag en intressant hemsida med många stereocards, där han bland andra fanns med. På denna hemsida kan den som är nyfiken gå in och se vad som intresserade dåtidens folk. http://stereo-view.com/
Tyvärr hade folks humor på denna tid rasistiska inslag och James M. Davis verkar vara en av de fotografer som bl.a. sysselsatte sig med att ta fotografier på afroamerikaner och sätta en "humoristisk" text till dessa...
När det gäller min stereoscope viste jag att det fattades vissa detaljer. Genom min lilla efterforskning har jag fått reda på exakt vad detta gällde. Den ska ha ett handtag troligtvis ett böjbart sådant på undersidan. Det sitter några söndriga metallbeslag som jag tyvärr inte vet hur de egentligen ska se ut eller vad de är till för. Men troligtvis är de för just handtaget.
På metallen ska det finnas ett mjuktband mot ansiktet som är borttaget men gjort väll synliga spår efter sig. Men den mest iögonfallande sak som fattas är den ställning där man sätter fast fotografierna. Det enda som är kvar av den är de dragspår som visas på undersidan på träet. En rolig detalj på min är ändå den lilla ruta med vad som verkar vara initialerna från den som dekorerat metallen med hackspår. Kanske ett litet test för att se vad man kan göra...
Nåväl, detta är vad jag kunde hitta om kikaren igår kväll. Jag ser att det blev en ganska så lång text trotts allt, så Andreas blir kanske inte så glad på mig ;-) hihi, men jag hoppas jag gjorde texten lite mer intressant med alla de foton som jag lagt till och vem vet. Kanske nån av er där ute har ett intresse för just den här typen av föremål...
Bon Vouyage för den här gången!!
//Martina
Källor: http://stereo-view.com/ och http://home.centurytel.net/s3dcor/Hwhite/White.htm
Stockholmsmässan!
En tågresa senare och vi var framme! Den stora mässhallen, och så enkelt det gick att komma in, gott om plats överallt. Utanför ingången möttes man av en fontän som med sina små explosioner sprutade upp vatten och ånga (?). Men nog om det.
Inne i hall C fanns det fullt av bås, var och en representerande antikvariat, antikaffärer, utställningar m.m. Jag kunde inte hålla ögonen ifrån alla småsaker, jag menar det verkligen, I was in heaven. Alla dessa småbutiker och loppisar man genom åren velat gå in i och som kompisarna frenetiskt försökt undvika för att slippa vänta på mig. Här var allt det bästa från gottepåsen samlade under ett och samma tak och bara väntade!
Men vilka var då kundkretsen? Självklart fanns det folk i vår 20-årsålder. Men de flesta var ,vad man kunde vänta sig, i medelåldern och uppåt. Det är kanske inte så konstigt, det är nog dem som mest kan lägga mycket pengar på större och dyrare föremål. Som de möbler som såldes eller exklusiva saker för 100 000-talet kronor. För nog fanns det sådana dyra saker att köpa och titta på. Men det fanns föremål för alla plånböcker och saluhallen tycktes uppbyggd därefter. I ett område fanns bås fyllda till randen med föremål, riktiga prylbodar där folk trängdes. I ett annat område fanns de mer exklusiva och dyrare föremålen och i ett annat fanns utställningsbås för företag och utbildningar innom bland annat renovering och restorering.
Andreas och jag gick runt och tittade på de bås som intresserade oss. Det är lätt att tappa bort varandra på sådana här evenemang men det är roligare att ha någon att diskutera och datera föremålen med. Så medan Andreas var den som strategiskt satte upp vilken väg och rutt vi skulle gå var jag den som fastnade överallt och tillika bröt ifrån den bestämda vägen. Överallt var jag och klämde, kände och öppnade de föremål som kom i min väg och jag har en känsla av att detta var lite jobbigt för Andreas som oroade sig över huruvida jag skulle tappa eller ta sönder dom. Jag kan tänka mig att diverse försäkringsdokument for genom minnet på honom och att han säkert lovade sig själv en dyr försäkring till nästa gång...
Själv ser jag det som en självklarhet att undersöka föremål för att se om dom döljer något extra ini sig. och roliga saker stöte vi på. Vi pratade även med dom som ställde ut. Vi fick veta mer om branchen på detta sättet och det är alltid kul för dom som säljer att få nåt att göra. Mässor är ju inte bara till för att sälja utan även för att knyta kontakter.
I bilden ovan kan ni se en av de montrar som fanns och där jag själv köpte ifrån. Det blir ju lätt så att man förköper sig men jag är nog rätt nöjd med mina köp. I den nämnda montern så köpte jag en gammal lackstämpel från sekelskiftet. Den hade initialerna E.F. men det som intresserade mig var snarare att den till utseendet föreställde en gracilt stående kvinna. Den påminde mycket om Jugend som är min favoritstil men vi kom fram till att den nog snarare var i Art Deco. Förutom den köpte jag diverse fotografier då jag tycker om när de utrycker något extra, sen även en fickalmenacka från 1928. Det roliga med den var att den verkligen var i miniformat! Jag har aldrig tidigare sett gamla almenakor inte större än tre centimeter och eftersom jag gillar saker med udda storlek från normalfall så kunde jag inte låta bli.
Det roligaste köpet var nog ändå the "Saturn" scope, en 3D-kikare från omkring 1900. På själva kikaren som skymtas i bilden står det att dom har patent i USA, Canada, Frankrike, England, Tyskland, Österrike och Belgien. Kikaren är uppenbart från USA och så även de fotografiska bilderna som följde med. Det är bildserier där den kompleta visar upp ett drama där mannen är otrogen med den franska kockerskan. Självklart avslöjas han av de mjöliga handavtrycken på sin rygg...
Vi gick på mässan under två dagar varav flest folk var under lördagen. Men det var aldrig så mycket att det inte var överkomligt. Frågan är hur det såg ut under mässans sista dag, på Söndagen.
Mycket kan skrivas om mässan och vårt besök där men för tillfället har jag skrivit vad jag kan. Mer info om vår lilla resa kan dock säkert fås av Andreas. Han har säkert en egen åsikt om hur kul det var att följa med mig och titta på alla antika smycken som fanns..hehe. Jag kan ju säga att det fanns en massa..
Men nu är det slutskrivet från min sida för den här gången.
Jag hoppas alla har en glad påsk, så hörs vi snart!!
// Martina
