Sitter nu hemma hos Martina och skriver några rader. Jag är helt slut har agerat mänsklig packåsna åt Martina då jag burit en lyktstolpe från en av Visbys små inredningsbutiker ända till gräddhyllan borta på ravinstigen. Vill gärna inte prata om väder men idag är det fantastiskt BRA, länge sedan solen lös på oss en hel dag...

Här har ni en bild på lyktstolpen som inhandlades:


Vad Andreas inte berättar är att vi tog varsin halva av stolpen, och min halva var tyngst!! Jag är riktigt nöjd med mitt inköp och det känns som att det var meningen att jag skulle ha den. Just nu satte Andreas på Bruce Springsteen på min stereo, det är så typiskt honnom :-) Men åter till lycktstolpen, den ska föreställa en gammal 1800-tals gatulyckta med de sirliga detaljer som där hör till. Andreas upptäckte att den har viss guldfärg på sig. Själv hade jag bara sett rostfärgen som dom lagt på för at få till en gammal patina och känsla. Detta är ganska populärt i vissa typer av småaffärer där man kan köpa nya föremål med gammal form.

Under tiden vi kånkade hem golvlyktan diskuterade vi hurvida vi såg ut som korgossar i procession men även hur det kan ta emot en smula att köpa nyproducerade föremål i äldre utförande, det ända vi kom fram till var att det skulle vara oerhört svårt att hitta en sådan här lykta i orgrinalförebild.

/Martina & Andreas (Var e Hanna?)