Äntligen tittar solen fram. Utanför kan jag följa hur färjorna går in och ut ur Visby hamn och jag måste säga att det är härligt att vara på den här ön! specielt nu när våren kommer. 



Mitt namn är Martina, jag är en av de tre som bloggar här och vi läser alla tre på Högskolan. Det är mitt första år som ny gotlänning och som ni säkert förstår så stormtrivs jag. I veckorna så har vi lektioner på skolan med info från förr. Hur många utbildningar är det som man får lära sig gamla nyheter i egentligen?
Några stycken faktiskt om du ser på vår högskola. Vi har även arkeologiutbildning. Men det är på Föremålska som du lär dig om möbler och prylar, och det är precis vad jag gillar. Jag har alltid haft ett intresse för det.

Mina specialintressen är smycken, konst och art nouveau men jag gillar i stort sett allt som är gammalt, nött, slitet eller rostigt och på väg att slängas. 
Ibland åker vi på bloggen runt och kollar på auktioner eller loppisar. Ni som har det intresset och gör detsamma känner säkert till den där spänningen som kommer av att titta på sakerna. Det är väldigt lärorikt också. Genom att gå på auktionshus får man se och känna på matrialet på de möbler som man annars bara läser om. Gammalt porslin från Kina kan tillexempel ibland bara kännas igen genom kännedom om matrialets lätthet eller ljud. det är en lärdom som man bara kan få genom erfarenhet av att möta föremålen.
En del auktioner har det blivit sen vi kom till gotland och fler ska det bli. Jag antar att ni som läser detta också är sakletare, som söker efter de där föremålen som förgyller vardagen och som man inte kan få tag på någon annanstans. För visst är det kul att hitta något eget.

Solen lyser in i ansiktet på mig nu så jag kan inte fortsätta skriva. Jag måste ut! Ut ur huset. Det är även min uppmaning till er som läser detta. Stäng av datorn och ge er ut och leta antikviteter! Det finns säckert nån auktion eller loppisbod som bara väntar på att man ska komma och göra fynd. Törs vi verkligen låta fyndet vänta?

// Martina